Idag begravs Maria. IgÃ¥r var jag inne och läste pÃ¥ Tobias blogg ”Mariaminnen”, han skriver sÃ¥ klarsynt men ändÃ¥ sÃ¥ känslomässigt. SÃ¥ som jag känner Tobias är han klarsynt, precis som Maria var. Denna underbara människa med en leende som smälte is, med ett sätt som fick människor att känna sig välkomna. En förmÃ¥ga som är fÃ¥ förunnat och som nu gÃ¥tt till spillo. Tobias har bett alla som träffat denna underbara kvinna att skriva ner sina minnen av henne för att barnen i framtiden ska kunna bilda sig en uppfattning om hur denna underbara kvinna var som människa – jag tycker det är ett underbart initiativ och jag kommer, när allt lagt sig ner, att sätta mig ner och skriva ner mina minnen om hur jag träffade henne första gÃ¥ngen pÃ¥ hotell Babylon dÃ¥ hon Ã¥t pommes med bearnaisesÃ¥s, hur vi var pÃ¥ fest hos Mickelin och hur hon var den första som förstod att det var nÃ¥gonting mellan mig och X-maken. En mycket intresserad och observant ung kvinna var hon vid det laget, alldeles underbar i hela sin varelse.

Idag grät jag när jag upptäckte att det var tiden för begravningen, jag kunde inte hindra tårarna. Sen läste jag det inlägg min dotter skrivit på sin blogg om hur hon mindes Maria och då blev det hela ännu värre. Det blev en timme av enbart jobb i dataprogrammet, jag menar, det går inte att ringa när tårarna ringer, vad skulle kunderna säga då?

Jag hoppas att Marias begravning blev en fin tillställning, jag kunde inte närvara själv. Jag hoppas att den blev precis så vacker som hon själv var. Jag hoppas att alla fick skjuts dit de skulle och att de som var där tog hand om varandra. Hennes alldeles förtidiga död påminner mig om att livet är så skört. Nu vet jag det eftersom att jag var nära döden redan som 16-åring men man behöver som människa tyvärr de påminelser som man får om sin egen dödlighet ibland. Det blir verkligen påtagligt i och med Marias bortgång. Man kan dö när man minst av allt förväntar sig att göra det, utan orsak, genom sjukdom, en olycka eller något annat. Helt plötsligt kan det vara så att man inte finns längre, den goa, varma famn jag erbjudit så många gånger kanske fattas de som älskar mig. Ja, usch, tankarna far omkring i huvudet idag, det går inte att samla dom.

Tänker pÃ¥ dig Maria, sjunger en vaggvisa om att jag hoppas att Gud kommer att vÃ¥rda din själ – Pray that Good my soul to keep

”If I die before I wake, hope that Good my soul to take” – klart att att han hÃ¥ller den och vÃ¥rdar den. Det vet jag och jag hoppas att du har det bra nu, sÃ¥ bra som du är värd att ha det. Jag hoppas att Tobias och era barn har nÃ¥gon närstÃ¥ende som vÃ¥rdar dem just nu, ger dem det stöd som de behöver, ger dom den styrka som de mÃ¥ste ha för att orka. Orka leva vidare utan en älskad kvinna och en underbar mor, en människa som var som en stjärna i mörkret. Tack för att jag fick lära känna dig…